facereality

Det tar igentligen inte mycket för att försvinna. Det är nog ganska lätt, och riktigt jävla skönt kan jag tänka mej. Det enda som krävs är mod. Mod att lämna sina närmsta och mod att öppna en dörr som man inte vet vart den leder. Jag vill ha mod, jag vill försvinna. Jag vill se vad som finns på andra sidan, och jag vill slippa gå i mina skor dag ut och dag in. Jag vill slippa se mej själv i spegeln, och jag vill att det ska sluta göra ont. Det finns ju inget annat sätt, man kan inte sätta ett plåster på ett sår som inte finns syns.

Jag har inte modet till dethär. Men att leva på en tråd, det kan jag. Att innerst inne hoppas på att få en dödlig sjukdom, eller hoppas på att bilarna inte hinner stanna när man går ut i gatan utan att se sig för. En dag kanske jag har tur, att va en av dom som lyckligtvis hamnar framför en bil som inte hinner stanna.