facereality

Ångesten står mig närmst om kvällarna. Jag har inte tränat idag, eller igår. Håller nästan på att bli galen. Det finns andra där ute, andra som har tränat både idag och igår. Men jag tillhör inte en av dom. Jag har både ätit lite kyckling till lunch och fil till middag. Men har inte tränat alls idag, ingenting. Och nu har gymmet stängt, och dom ynka 12 graderna utanför fönstret lär ta kål på mig. Men jag måste, jag måste ut. I rummet finns knappt någon luft, ingen luft som är skapt för mig iallafall.

Jag vill försvinna, jag vill tyna bort. Hellre på utsidan än på insidan, där vill jag må bra, där vill jag va som förut. Då allt va bra. Då jag vägde 6 kilo mer, men ändå var jag lycklig. När 10 kilo till är borta, då är jag lycklig. Då kan jag faktiskt skita i allt dethär. Och må bra igen, det är där gräset är grönare.