Two me
Hittade min dagbok som jag faktiskt skrev lite i för några år sedan. Gick igenom en riktigt jobbig period, men måste faktiskt påpeka att jag aldrig känt mig starkare än efter det. Hur som helst, så är det riktigt jävla hemskt att läsa att jag faktiskt mådde så pass dåligt att jag ville dö. Långa diskutioner med mig själv om hur man gör, och om jag faktiskt skulle kunna göra så mot min familj framför allt.
Man skaffar sig ju alltid en bild av personer man inte vet hur dom ser ut. Tex i böcker osv. Min bild av mig själv i bloggen är nog inte alls som på utsidan. Jag är faktiskt inte alls någon speciell. Har aldrig skärt mig även fast det kanske låter så. Antar att jag är ganska "normal" utåt. Tillhör väll gänget som "får uppmärksamheten". Eller har kanske man säger? Att få killar runt lillfingret är inga problem alls. Att låta det långa blonda håret fladdra i vinden kan verka så enkelt.
Förstår ni nu med hur jag menar att det finns två jag?
Man skaffar sig ju alltid en bild av personer man inte vet hur dom ser ut. Tex i böcker osv. Min bild av mig själv i bloggen är nog inte alls som på utsidan. Jag är faktiskt inte alls någon speciell. Har aldrig skärt mig även fast det kanske låter så. Antar att jag är ganska "normal" utåt. Tillhör väll gänget som "får uppmärksamheten". Eller har kanske man säger? Att få killar runt lillfingret är inga problem alls. Att låta det långa blonda håret fladdra i vinden kan verka så enkelt.
Förstår ni nu med hur jag menar att det finns två jag?
Kommentarer
Trackback
