facereality

Så lite som faktiskt krävs för att trycka ner någon. Närastående som inte visar sin uppskattning att jag ens finns, jag försöker. Jag försöker finnas till och räcka till alla. Det är mycket som man "ska" vara. Duktig i skolan, bra vän, träna osv. Jag vet när jag mår bra. Dom dagarna finns faktiskt, det är ju då jag äter. Dagen har körts på en liten tallrik till lunch (orkar faktiskt inte att dom i skolan också ska klaga på sånt). En latte också förresten, va tvungen för att orka morgonen. En och en halv timmes kondition på gymmet också.

Jag känner mig obehövd. Vad skulle hända om jag försvann? Ingenting antagligen. Vad jag behöver mest dagar som denna är en kram, en kram av alla jag bryr mig om. Och en ynka mening, på en hel dag. Det skulle räcka för mig. "Jag behöver dig". Fast det finns väll ingen som gör det innerst inne. Nej, det är pinsamt att säga orden jag mår inte bra. Även fast jag kanske, möjligtvis inte fullständigt mår helt perfekt...

Så mår jag bra. Jättebra faktiskt...