Ångest
Är något många lider av. Ändå låter vi det äta upp oss innifrån och ut, trots att vi är så många som egentligen skulle kunna dela med oss och gå igenom det hela tillsammans. Men själva grejen med ångest är att det alltid dyker upp när man är ensam, har jag rätt? Som en djävul som sitter på din axel och kommer ut ur ditt hår när ingen annan är där.
En sak som irriterar mej är folk som inte har det. Inte de att dom inte har någon ångest, utan bara det att många underskattar det. Det kan egentligen leda till vad som helst. Och om magsjuka är en sjukdom, då är fan ångest också det. Man mår inte bra helt enkelt, men vad säger man till någon som frågar varför man stannade hemma under dagen då? "Kom inte till plugget idag, har ångest". I princip ingen skulle säga så, för att det är så underskattat. Jag lever hellre med ständig magsjuka än ständig ångest, ärligt talat. Kan vara för att man går ner rätt bra i vikt av det, man kan ju inte äta. Men det är ju iofs samma med ångest över mat... Man kan inte äta, och om man gör det så spyr man.
Vad är grejen? Nu när jag tänker efter är det ju samma sak.
En sak som irriterar mej är folk som inte har det. Inte de att dom inte har någon ångest, utan bara det att många underskattar det. Det kan egentligen leda till vad som helst. Och om magsjuka är en sjukdom, då är fan ångest också det. Man mår inte bra helt enkelt, men vad säger man till någon som frågar varför man stannade hemma under dagen då? "Kom inte till plugget idag, har ångest". I princip ingen skulle säga så, för att det är så underskattat. Jag lever hellre med ständig magsjuka än ständig ångest, ärligt talat. Kan vara för att man går ner rätt bra i vikt av det, man kan ju inte äta. Men det är ju iofs samma med ångest över mat... Man kan inte äta, och om man gör det så spyr man.
Vad är grejen? Nu när jag tänker efter är det ju samma sak.
Kommentarer
Trackback
